OM HANNA AF EKSTRÖM

“KULTURLIVET MÅSTE VARA TILL FÖR ALLA

OCH DÄRFÖR TILLGÄNGLIGT FÖR ALLA”

porträtt på hanna i svartvitt. Hanna har brunt lockigt hår till axilarna med lugg. Hon har en mörk skjorta och ler in i kameranJag hetar Hanna af Ekström. Just nu doktorerar jag inom normkreativ design med fokus på funktionsnormer på HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg.

Jag har jobbat som projektledare inom kulturföreningen Utopia sedan 2011 och har drivit flera projekt inom konst och design som ifrågasatt funktionsnormer. Jag har bland annat samarbetat med Alingsås konsthall, konstnärskollektivet Fat Lab och med Kulturungdom tillsammans med Göteborgs Konsthall.

Jag har också deltagit tillsammans med Utopia i flera aktioner och kampanjer för att belysa funkofobin i samhället tillsammans med assistanskooperativet Gil-independent living, Unga Rörelsehindrade och den dagliga verksamheten Grunden Media.  Aktioner och kampanjer som jag har jobbat med är bland annat: Västtragik, Cp-ölen, Crip is Hip och Tillgänglighetsmarschen.

Mellan åren 2014-2017 har jag arbetat med projektet Funktek finansierat av Arvsfonden. Tillsammans med över 100 referenspersoner med normbrytande funktionsvariationer har vi i medskapande processer utvärderat om hur en bygger tillgängliga utställningar på Göteborgs Stadsmuseum.
Projektet är ett samarbete mellan Utopia, Mistra Urban Futures, Interactive Institute, Riksutställningar och Göteborgs Stadsmuseum.

Jag är uppvuxen på en ö i Göteborgs norra skärgård och jag har sedan tidig ålder varit intresserad av konst och design. Jag började min konstnärliga bana med att läsa estetisk program inom konst och bild och gått två år på skulpturprogrammet på Göteborgs konstskola.
 Jag har en kandidatexamen i Smyckekonst och en master i design från HDK, Högskolan för design och konsthantverk. Jag trodde att modedesign var mitt fält, jag trivdes till en början. Jag jobbade som kläddesigner och visade mina smycken i glossiga modemagasin. Jag gjorde smycken åt olika designers och visade mina smycken på olika modeveckor både nationellt och internationellt. Men hela tiden var det något som skavde. Det kändes inte rätt, på många sätt. Modevärlden jag vistades i var skev. Jag behövde förändring.

I min masterutbildning gick jag en kurs i Social Intervention och det förändrade ALLT. Vi hade kursen i Stadsdelen Backa i Göteborg där vi tillsammans med de boende skulle göra ett projekt. Jag gjorde en bok tillsammans med en pensionärsförening, En fjärdeklass och långtidsarbetslösa. Tillsammans skrev de berättelser om sin stadsdel. Under projektet blev vi vänner.
Vänskapen försatte även efter projektet och boken som vi gjorde levde vidare bland nyanlända i området som läste boken under sin Svenska för nybörjare utbildning.

Det var ett naturligt steg för mig att sen börja jobba på Utopia. Att arbeta för mänskliga rättigheter, konstprojekt och aktivism. Att försöka påverka och förändra de diskriminerande funktionsnormer som finns i vårt samhälle. För varje projekt eller workshop får jag ny kunskap och förståelse om hur vår värld ser ut och där jag försöker hitta metoder för förändring. Att nu doktorera ger mig ytterligare chansen att fördjupa mig ännu mera och att få ännu fler verktyg för verklig förändring, på riktigt.